Little Me and My Books

Vad vore livet utan böcker…

Bläckhjärta av Cornelia Funke

Livet hos 12-årige Meggie och pappa Mo skiljer sig inte något nämnvärt från alla andra hem. Meggie går i skolan och pappa Mo är bokbindare till yrket. Båda är obotligt passionerade i böcker så pass att de tycks livnära sig på böcker. All aktivitet i och utanför hemmet görs med minst en bok i handen. Huset de bor i har böcker travade på möjliga ställen i huset; för utomstående kan det tyckas att huset är byggt av böcker och inte av tegelstenar.

En kväll får pappa Mo besök mitt i natten av en gammal bekant, Sotfinger. Tidigt följande morgon är Meggie och Mo klara för avfärd till Meggies mammas moster, Elisabeth, för att binda böcker. Men något annat är i görningen, Meggie känner på sig att pappa Mo inte talar om hela sanningen med avfärden. Att de innan avfärd återigen får besök av Sotfinger får Meggies alla varningslampor att blinka. Sotfinger får följa med på resan… Det blir en resa som blir svår att glömma…

Jag som har en livlig fantasi, där bokstäver blir bilder, är Bläckhjärta med sina beskrivningar av persongalleriet och omgivningen, en riktig skattkista. Att varje kapitel börjar med referens till andra kända böcker frambringade bilder ur min barndom. Som kapitlet som har tillägnats Elisabeths hem; Ett hus fullt av böcker.

”Min trädgård tillhör bara mig”, sade jätten; ”det borde var och en förstå, och jag tänker inte tillåta att någon annan än jag leker i den.” Oscar Wilde: Den själviska jätten.

Det får mig att tänka på hur jag var och fortfarande är med mina böcker… Jag har svårt att skilja mig från mina böcker. Mycket svårt. Det är som med jättens trädgård; mina böcker tillhör bara mig, det borde var och en förstå, och jag tänker inte tillåta någon annan läsa dem.*

Helst skulle jag vilja, precis som Elisabeth i Bläckhjärta, installera ett larmsystem för enbart mina böcker. Inget annat. För vad kan vara mer värdefullt än grottan med all sin skatt (alltså mina böcker)? Som grottan i sagan ”Ali Baba och de 40 rövarna”. Vänta, jag skippar larmsystemet och hyr in Ali Babas mannar för vem är tillräckligt djärv för att vilja strida mot blodtörstande rövare?

Läser jag så pass att jag känner smaken av alla bokstäver i min mun, då borde jag ha makten att läsa fram rövarna. För är det inte så Mo gör? Han är ändå Trolltunga, trollkarlen som har makten över alla bokstäver.

* Jag lånar gärna ut mina böcker för läsfrämjandets skull

Annonser

3 svar till “Bläckhjärta av Cornelia Funke

  1. TinaO augusti 6, 2011 kl. 9:45 f m

    Har även jag nyss läst ”Bläckhjärta”, men i mig hände inte det där magiska som jag väntade på. Jag fullkomligt älskade idén att låta andra böcker leda mig i i varje kapitel, efter ett tag märkte jag hur jag stannade upp och försökte föreställa mig de kommande händelserna. Så bokens magi låg där för mig, inte i själva berättelsen. Men jag tror och hoppas att för några kan den bli den bok som ”Den oändliga historien” var för mig!

    • LiMeaMyBo augusti 7, 2011 kl. 9:25 f m

      Lite av det ”magiska” (för mig) i berättelsen är precis som du säger att kunna dra paralleller mellan den inledande bokpresentationen för varje kapitel.
      Den oändliga historien har jag inte läst, ve och skam! Men den finns med på min lista, den lista som växer så det knakar…

  2. Ping:”Bläckhjärta” av Cornelia Funke « TinaO

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: