Little Me and My Books

Vad vore livet utan böcker…

2 x Justine Lévy

Januari, årets första månad, avslutas med leende läppar men med ett hjärta som bara vill skrika ut hemskheter! Januari har varit en mycket bra månad för min del. Jag har bekantat mig med flera bra-för-själen böcker, bland annat Sarah’s nyckel, Huset du älskade och nu sist Vi ses på Place de la Sorbonne och En ovärdig dotter. Trodde helt klart att alla böcker var utgivna av Sekwa förlag, men så fel jag hade! Det gör inget för min del, jag har bara ökat antalet av mina guld-i-kanten-förlag (Sekwa, Forum, Bazar mm). (Är det ens möjligt, jag menar, politiskt korrekt att ha favoritförlag?)

Efter ett hett tips på Twitter från @sekwa om att först läsa Vi ses på Place de la Sorbonne och därefter En ovärdig dotter, tog jag mitt förnuft till fånga och läste i exakt den ordningen, utan avbrott för frisk luft däremellan!

Vad jag njöt av språket, berättarrösten och historien i sig. Kan jag säga så, att jag njöt av historien? Gjorde jag det verkligen? Böckerna hittade snabbt sin väg till mitt lilla hjärta. Jag ville bara läsa och läsa, utan några som helst avbrott, utan någon som helst koppling till omvärlden. Nej, jag ville helst vara sluten i en kokong med mina böcker och njuta av historien som gjorde så ont i mig. Ja, kan jag verkligen säga att jag njöt av berättelsen? Både och måste jag nog säga. Det var mycket ”men hur blinda kan ni vara?!?!” och ”hur kunde ni tillåta det här?!?!” samtidigt som jag smackande och hummande bläddrade vidare. Dubbelmoral från min sida? Nej, hade det inte varit för berättarstilen och historiens aktualitet, kanske hade jag lagt undan böckerna, men inte var det så i detta fall.

I Vi ses på Place de la Sorbonne följer vi 18-årige Louise’s väntan under en dag. Hon sitter på ett kafé och väntar på sin mamma Alice. En kopp kaffe ersätts snabbt med lunch, paj, te medan tiden tickar iväg i väntan på att mamma ska komma. Under tiden dyker Julia ner i sin barndom och glimtar för oss läsare sin uppväxt i en miljö som snabbt leder till att mitt hjärta slår volt efter volt. Hur kunde Alice döva sig så pass att Julia kunde genomgå dessa lidanden?

I En ovärdig dotter möter vi Julia på nytt, men denna gång som vuxen och i väntans tider. Alice, Julia’s mamma, är mer närvarande i denna bok än i Vi ses på Place de la Sorbonne. Julia väntar sitt första barn och handskas med sina känslor och uppväxt samtidigt som hon tar hand om mamma Alice som är väldigt sjuk. Julia som har inga bra minnen från sin barndom, som vet knappt om hur en mamma ska vara, våndas nu inför den kommande mammarollen. Hur ska en mamma vara? Återigen dyker vi ner i det mest privata planet hos Julia och skådar dåtid och nutid.

Funderar du fortfarande vad du ska läsa härnäst? Ta en djupdykning i en medmänniskas liv och se hur djupt in i ditt hjärta och samvete du kan komma. Det gjorde ont för mig att läsa dessa böcker men jag älskade dem. Fel av mig, älskar dem är det rätta ordet. Önskar att jag kunde äga* dem och låna ut till nära och kära; här läs dem här, rannsaka dig själv!

*Önskar att jag kunde äga alla Sekwa’s redan utgivna och kommande nya böcker!

Annonser

Ett svar till “2 x Justine Lévy

  1. Ping:Läsrapport januari « Little Me and My Books

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: