Little Me and My Books

Vad vore livet utan böcker…

Kategoriarkiv: 2013

Ibland förstår jag inte

Ibland förstår jag inte hur jag kan påbörja en bok, inte falla för den just då, lägga undan den, ta upp den efter ca ett år och plötsligt inse att jag har gjort ett jätte misstag med att lägga bort den för en annan bok! (Jag hoppas den boken var bra, kommer ej ihåg vilken bok jag tog tag i då.) Nu har jag återigen satt igång att läsa ”I djävulens spår” av Jean-Christophe Grangé och fullkomligt njuter av min läsning. Dagens tips till alla som vill ha kriminal med svart ont ska snarast plocka upp denna mästerliga författare och börja läsa.

Tänka sig att det är en trilogi…

#Mississippi

Brun lera som smetar sig fast i huden… I början av min sommarläsning, innan jag visste att det här är min sommarläsning, läste jag #Mississippi av Hillary Jordan. I denna dy (tänka sig vilken effekt denna gyttja har!) finns allt en läsare kan önska sig; mord (hellooo!), svek, hopplöshet och rasism. Allt rakt in i mitt hjärta som lätt blev fylld av dy i förmak och kammare!

Lite kärlek som kristyr på muffins så har vi en härlig cupcake framför oss. Eller mudcake som det egentligen är. Läs boken och kom med dina kommentarer. Jag fulnjöt hela läsningen ut!

#1974

Nej jag föddes inte det året även om rubriken kan betyda det! #1974 är den första delen av ”Yorkshire-kvartetten” av David Peace. Eddie Dunford, kriminalreporter som ska skriva om försvinnandet av flickan Claire Kemplay (visst är det brutalt mord enligt Bokus men jag har inte kommit så långt än!) samtidigt som han försöker nysta upp vad som hände med de två andra flickorna Jeanette Garland och Susan Ridyard som försvann i samma trakter.

Språket är annorlunda. Det var lite svårt de första två tre sidorna men sen började det flyta på, för jag började visualisera. Tänka sig att med visualisering kommer man långt, ibland så långt att allt blir för klart och tydligt! Jag gillar #1974 och David Peace! Rapport kommer när jag har läst klart.

#SjöjungfrunSjöngSinSång

Sommarläsningen har efter #VassEgg fortsatt på samma väg, det är mord och massor med blod, blod, blod. Att också medeltidens grymma tortyrmetoder är en av bokens hörnstenar är bara en plus i kanten! Ni som inte har missat ”Mord i sinnet” som har gått på TV (jo tack, jag har missat helt, får skylla på att jag inte är en riktig tv-tittare…) vet kanske vad jag pratar/skriver om.

Vi har en seriemördare som härjar helt vilt i den nordengelska staden Bradfield. Morden är bestialiskt grymma. Här har vi inte strypning eller knivhugg rakt i hjärtat utan här har vi medeltidens grymmaste tortyrkunskap som offren torteras med tills döden knackar på. Carol Jordan, kriminalassistent, och Tony Hill, psykolog och expert på gärningsmannaprofiler, har som uppgift att lösa fallen. Vägen till lösningen kantas med mycket blod, mycket mörker men också lite hopp om framtiden.

I ett svep läste jag denna bok och hoppas att kunna läsa fortsättningen då #SjöjungfrunSjöngSinSång är första delen i serien om Carol Jordan och Tony Hill. (Kanske blir det en titt på ”Mord i sinnet” men böcker brukar överlägset vara bättre, eller hur?)

#VassEgg

Sommarläsningen min… Min sommarläsning har varit blodigt, litterärt tack och lov. (Klarade mig undan skärsår för den intresserade…) Det har varit en riktig ”psykologiskt thriller”-läsning där jag njöt av varje ord. Njuta av blod? Nej men ni förstår vad jag menar. Här har vi journalisten Camille Preaker, en söndertrasad själ som mot sin vilja skickas hem för att skriva om två bestialiska mord på två små skolflickor. Ingen lätt uppgift för Camille som har sina egna bekymmer att handskas med. Inte blir det lätt att komma hem till sin mamma där det inte existerar ömsesidiga varma känslor heller. Som alltid finns det ett slut med alla böcker, men fram tills slutet uppenbarar sig fick jag alla ord inpräntade i min egen hud, som Camille. För visst kan Gillian Flynn med sin skrivteknik skala av alla kläder på läsaren och skriva bokstav för bokstav all ord in på skinnet utan minsta felsteg.

Boken är en riktig bladvändare som lämnar ingen oberörd. Läs boken! Min hud är fortfarande rödflammig av alla skrivna ord!

#Alltiddu

”Alltid du” av Pernilla Alm handlar om den första kärleken som alltid lämnar en varig sårskorpa på hjärtat som gärna vill pillas på då och då. Det är få förunnat att efter flera år återigen få träffa den som borde vara den rätte.

Caroline är lyckligt gift, mamma till två döttrar och på väg att hoppa tillbaks till arbetslivet. En dag träffar hon sin gamla ungdomskärlek Adam och vips blir det snurr i tillvaron. Caroline snappar på erbjudandet att få jobba under Adams vingar och gör helt klart för sin man att nya bekantskaper är alltid bra att ha. Med stora kliv stegar Caroline mot ett liv som erbjuder både toppar och dalar medan familjen tar små men täta steg efter henne.

”Alltid du” är en bok som jag skulle vilja ha när jag var yngre, när chicklit och feelgood (är det en feelgood bok tro?) var min största genre som jag plöjde igenom. Ens boksmak ändras med åldern, i alla fall min. Nej, boken passade inte mig, alls. Jag gav bort den till min systeryster som just nu befinner sig mer i det glätta stadiet än mig.

#spådom #nattenscirkus #underjordiskatimmar

#Spådom

Fram tills jag såg Spådom recenseras i SVT Gomorron hade jag aldrig hört talas om Magnus Dahlström. Efter 15 år i tystnad så har han äntligen skrivit den-stora-boken! Den ska jag läsa, tyckte jag men som med en hård karamell som bör sugas länge, länge för att ätas, likaså väntade jag med denna bok. Strax efter jul satte jag igång; med en stor kopp kaffe på bordet bredvid började jag vända blad. Ett efter ett så var del 1 klart. Jaha, då är det dags för del 2. Kanske blir det bättre. Nej, inte blev det bättre. Missförstå mig inte nu, boken är bra, handligen och språket, det är som ett fint tyll som har lagts på den svarta avgrunden som på intet sätt får komma fram. Men mellan raderna går det att läsa, djupet mina vänner, djupet. Jag rekommenderar alla att läsa den men för stunden så passade den inte mig. Synd, för jag vill gärna läsa ut den och se och förstå vad som händer de tre jagen men inför risken att vara likgiltig (handlingen nuddade inte mitt hjärta) lade jag undan den. Spådom ska läsas men inte nu av mig. Lite senare, lite senare.

#Nattenscirkus

Vill du läsa om magi, cirkus och kärlek, då ska du slå till med denna bok! Nattens cirkus av Erin Morgenstern flyttade mig från min vardagsrealism till en magisk cirkus som med sina stora konster trollband mig vid den stora entrén! Åh vad jag suktade att läsa om skickligheterna hos de stora cirkusartisterna. Hur de kunde förföra sina skådare (och mig som läsare…). Självklart finns det kärlek, kärlek mellan två rivaler, ska de erkänna den stora kärleken eller ej, men nja det var inte så intressant för mig. Jag vill endast förflyttas till magin och helst vara med om den. Kärlek är fint men det tilltalar inte mig.

#Underjordiskatimmar

Pang! så tog melankolin sitt hårda tag om mitt sinne! Att det ska vara så känslomässigt omkullkastande att läsa en del böcker. Ja, det finns böcker och det finns b-ö-c-k-e-r. Jag må just nu befinna mig i ett tillstånd som gärna läser böcker om kvinnor, dysterhet, depression, stolthet, svårmod, hjältemod, ensamhet… Stopp! Läs boken omgående. Underjordiska timmar av Delphine de Vigan må kasta in dig i depressionernas land, men vet du, det finns alltid ljus i slutet av en tunnel så var inte rädd!

%d bloggare gillar detta: