Little Me and My Books

Vad vore livet utan böcker…

Tag Arkiv: Ensamhet

Hejdå Maj, hej tomhet

Det finns böcker, och det finns b-ö-c-k-e-r. Ni vet, böcker som jag gärna skriver med VERSALER och fet text. Böcker vars handling handlar om vardagstristesser, det monotona livet; vakna och få dagen att passera utan några som helst oförutsedda handlingar, konsekvenser. Det här med blöjbyten eller de röda fingrarna och knogarna som visar det ursinniga städandet och bakandet. Hembakat ska det vara. Allt och alla ska passas upp. Inget för förstöra dagens schema. Om inte bara självförtroendet skulle skvalpa i samma hink med städmoppen. Ja, så ser Majs dagar ut. Städa, baka, passa upp. Att visa för svägerskorna och alla andra som gärna vill lägga näsan i blöt att jag har minsann ett perfekt hem.

Maj, Maj, Maj… Du har en dotter och en son. En man som har vandrat i djävulens spår men har hittat hem igen. Vad mer kan krävas av lilla dig? Ska vi doppa lite? Vetelängden är fint skivad och kaffet varmt, saft till barna står på bordet! Denna bekräftelse som har virat Maj runt sitt lillfinger. Bekräftelse. Javisst har du det rent Maj, du är en riktig duktig husmor. Rent hem, rena barn och en man som går till kontoret med stärkt skjortkrage! Varför kan du inte vara lycklig? Krama om dina barn! Visa dina känslor! Men inte Maj inte. Visa inte dina känslor för dina barn. De kanske blir för veka inför livet.

Med sorg lämnar jag nu Maj Berglunds liv i händerna hos en annan läsare. Hoppas du finner det jag fann med min läsning men se upp! Du kanske också för besök av tomheten som gärna kliver in efter ett besök i Örnsköldsvik.

Fortsättning av Maj Berglund

Just nu läser jag ”Sörja för de sina”, fortsättningen till ”Att föda ett barn” av Kristina Sandberg. Jag är helt uppslukad av Majs vardagstristesser men ack så intressant! Språket säger jag bara. Författarens språk! Har ni inte stiftat bekantskap med Kristina Sandberg än? Vad väntar ni då på!

Koden om ensamheten

Det är sällan jag läser om en bok, väldigt sällan. Sist jag gjorde det var det ”Sofies värld”. Jag lovade mig själv att aldrig mer läsa om böcker just för att gnistan som jag fick under första läsningen hade mist sin kraft under omläsningen. För att bevara min känsla för en bok så läser jag inte om. Punkt slut. Att jag lovade mig detta för över 15 år sedan…

Jag råkade ut för en bok, en bok som tog tag i mig direkt vid första ögonkastet. Kod 400. En bok som bör läsas av alla bokfantaster som tappar sig bort i bibliotek (och bokhandlar). Redan förordet, eller snarare presentation av författaren, fick mig att inse att jag kommer att älska denna bok.

Ett litet utdrag om författaren:
”Jag tycker om aubergine, olivolja, mammas marmelad, jag avskyr bilar, jag har ingen mobil, jag är feminist och jag har fobi för öppna dörrar.”

Tänk om alla författare kunde presentera sig lite mer jordnära!

Att anteckna eller rita stjärnor, eller stryka under ord, meningar, eller stryka över med en färgglad penna! Det gör ont att skada en bok. För visst skadas boken när vi far fram med attiraljer, tänk er små kaffestänk eller smulor som stör ögats nöje! Jag ger upp. Jag gjorde streck, i marginalerna, kunde inte låta bli. Stjärnor för en hel sida har också tilldelats. Jag kunde inte låta bli. Det går inte att låta bli!

Bibiliotekskod har jag aldrig förstått, det finns visst något som kallas Deweys klassificeringssystem. Ett system som bryter ner böcker i minsta lilla atomer och stämplar dem med en viss kod för att klassificera. Det blir visst lättare att hitta böckerna inom ett visst genre med hjälp av en viss kod. Så om du är en av dem som kan ”…orientera sig på bibliotek…” så kan du ”…bemästra kulturen, det vill säga världen i dess helhet…” säger Sophie Divry, författare till denna ögonsten!

Jag vet inte hur allmänheten ser på bibliotek men ”…Det avgörs de första dagarna, första gången man stiger in, träder över tröskeln till biblioteket. Civilasationens vagga. Födelse. Ursprung. Innan dess är läsarna ärligt talat inget annat än oskulder.” Så sant så sant.

Med detta avslutar jag nerpräntandet av mina tankar och troligtvis snart läser jag Kod 400 än en gång.

En bok som slår med kraft, en bok som inte räds stängda dörrar! En bok som borde finnas i alla hem. Pust.

Nej, jag har inte fått ner alla mina tankar men en sak är säkert. Författaren och jag har samma syn på zombiegänget. Så vad väntar du på? Läs läs läs!

Att föda ett barn

Kärlek? Vad är det? En flickas oskyldiga drömmar om ett eget hem, egen spis, en man, kanske barn i framtiden? Hjärtat som slår dubbelslag eller fjärilar i magen? Eller är kärleken två olyckliga människors snedsteg, att rentvätta det variga såret med köttets lust, för att bindas ihop, så hårt att det inte finns plats för frisk luft fastän avståndet inte kan mätas, bara papper, präst och vittnen som intygar giftermål; och det lilla hjärtat som slår och slår i flickans sköte. Eller kvinna. Nu har hon ett hem och ett efternamn som skänker henne den klasstillhörighet som många eftersträvar. Eller? Men nu är hon här, Maj Berglund, maka till fabrikörens son Tomas Berglund, och snart mamma till ett nytt liv. Barnet är knutpunkten som binder samman dem två. Allt annat är jag och dem.

Att föda ett barn av Kristin Sandberg handlar om Maj, om livets vägar, om främlingar, om Tomas, om ensamhet, om alkoholism. Utanförskap. Snedsteg. Lust. Barn. Skrik! Dårskap! Om tant Berglund. Om barnet. Det oönskade. Kroppen! Frustrationen! Om det egna agerandet. Eller icke-agerandet. Om att ge upp sitt eget liv för ett nytt liv i den nya tillvaron. Klasstillhörigheten. Fikat! Gäddan.

Frustrationen Maj, den ska du svälja, hårt fastän det är strävt, och blicka framåt.

Det gör ont

Just nu läser jag ”Att föda ett barn” av Kristina Sandberg. Det gör ont att läsa hur Majs liv tar en annan vändning än hon själv hade förutsett. Hur hon döver sina känslor med ensamhet och alkohol när hon väntar ett barn, Tomas barn, och inte Eriks. Det smärtar i mitt hjärta men samtidigt vill jag ha mer!

%d bloggare gillar detta: