Little Me and My Books

Vad vore livet utan böcker…

Ibland förstår jag inte

Ibland förstår jag inte hur jag kan påbörja en bok, inte falla för den just då, lägga undan den, ta upp den efter ca ett år och plötsligt inse att jag har gjort ett jätte misstag med att lägga bort den för en annan bok! (Jag hoppas den boken var bra, kommer ej ihåg vilken bok jag tog tag i då.) Nu har jag återigen satt igång att läsa ”I djävulens spår” av Jean-Christophe Grangé och fullkomligt njuter av min läsning. Dagens tips till alla som vill ha kriminal med svart ont ska snarast plocka upp denna mästerliga författare och börja läsa.

Tänka sig att det är en trilogi…

Böcker som söker nya hem…

… får gärna finna ro hos mig!

Läsa&Lyssna har lottning om dubletter till två böcker. Hej ropar jag hejvilt och markerar tydligt att mitt hem alltid har öppna dörrar (nåja en ytterdörr…) för böcker och hoppas att håva in skatten ”Ödemark” av Yrsa Sigurdardottir (har ni läst ”Eldnatt” av henne? Inte? Då tycker jag att ni gör det!)

Vill ni vara med på utlottningen kan ni alltid klicka på länken ovanför!

Tekniken med böcker

Jag har hamnat i en riktig läsflöde, där jag läser bok efter bok efter bok (recensioner kommer senare). Just nu är jag besatt. Ja ni läste rätt, besatt av ”Tony & Susan” av Austin Wright. Varför då, tänker ni kanske (för jag tänker så). Berättartekniken! Hur författaren får läsaren bunden till boken som kanske skulle hamnat snabbt i bokhyllan efter några kapitel. (Läs 50-60 sidor, är boken inte gjord för mig för stunden så lägger jag snabbt ifrån mig den. Återvänder jag till den senare? Har inte hänt än…)

En så enkel men ack vilken dragningskraft Austin Wright har använt! Jag vill bara läsa och läsa (har försökt läsa gåendes till och från kontoret… mindre lyckat! Se upp alla cyklister!)

När ni läser böcker, hur läser ni då? Vilka tankar frodas när ni är mitt i en bok? Persongalleriets rika omfång?  Miljöerna? Eller tänker ni på berättartekniken? För just den här boken, är inte b-o-k-e-n som jag annars skulle kasta mig över.

Hur tänker ni?

#Mississippi

Brun lera som smetar sig fast i huden… I början av min sommarläsning, innan jag visste att det här är min sommarläsning, läste jag #Mississippi av Hillary Jordan. I denna dy (tänka sig vilken effekt denna gyttja har!) finns allt en läsare kan önska sig; mord (hellooo!), svek, hopplöshet och rasism. Allt rakt in i mitt hjärta som lätt blev fylld av dy i förmak och kammare!

Lite kärlek som kristyr på muffins så har vi en härlig cupcake framför oss. Eller mudcake som det egentligen är. Läs boken och kom med dina kommentarer. Jag fulnjöt hela läsningen ut!

#1974

Nej jag föddes inte det året även om rubriken kan betyda det! #1974 är den första delen av ”Yorkshire-kvartetten” av David Peace. Eddie Dunford, kriminalreporter som ska skriva om försvinnandet av flickan Claire Kemplay (visst är det brutalt mord enligt Bokus men jag har inte kommit så långt än!) samtidigt som han försöker nysta upp vad som hände med de två andra flickorna Jeanette Garland och Susan Ridyard som försvann i samma trakter.

Språket är annorlunda. Det var lite svårt de första två tre sidorna men sen började det flyta på, för jag började visualisera. Tänka sig att med visualisering kommer man långt, ibland så långt att allt blir för klart och tydligt! Jag gillar #1974 och David Peace! Rapport kommer när jag har läst klart.

#EldNatt

Trummor… Ni hör hur trumslagen blir starkare och starkare när jag än en gång presenterar ”min sommarläsning”. Just det, sommarläsningen som fortsätter med… mord. Såklart. Men denna gång spexar vi till morden med eld så att det blir brandoffer. Det låter väldigt väldigt hemskt, men isländska författaren Yrsa Sigurdardottir bjuder på en mycket hård (riktigt bitande vitt) vinter med brandlukt som nyper fast i ens kläder under läsningens gång. Ett nytt vårdhem för gravt handikappade brinner ner till grunden. Med sig tar branden fem boende, den sjätte, Jakob, klarar sig från branden men inte från domstolsbeslutet. Jakob blir dömd för mordbrandet men är han den skyldige? Advokat Thora Gudmundsdottir blir kontaktad av en långtidsdömd pedofil som finns på samma anstalt som Jakob för att bringa ljus i fallet ”Jakob”. Men hur han är kopplad till Jakob och Thora är en gåta som med röd tråd finner sin lösning på dem sista sidorna. Medryckande? Ja! Gåtfullt? Ja! Spöken? Det du! Här bjuds det massor, gäller att ha en kopp varmt kaffe eller te i närheten för lite värme då vintern gör sig påmind.

Härmed tar min sommarläsning slut. Bra böcker har jag läst och njutit av. Nu har jag bytt mordtrenden till självbiografi med både svek och skam och läser #IngetAllvarligt av Justine Levy. Fastän boken heter #IngetAllvarligt så är den så allvarlig att det måste läsas i små små doser…

#SjöjungfrunSjöngSinSång

Sommarläsningen har efter #VassEgg fortsatt på samma väg, det är mord och massor med blod, blod, blod. Att också medeltidens grymma tortyrmetoder är en av bokens hörnstenar är bara en plus i kanten! Ni som inte har missat ”Mord i sinnet” som har gått på TV (jo tack, jag har missat helt, får skylla på att jag inte är en riktig tv-tittare…) vet kanske vad jag pratar/skriver om.

Vi har en seriemördare som härjar helt vilt i den nordengelska staden Bradfield. Morden är bestialiskt grymma. Här har vi inte strypning eller knivhugg rakt i hjärtat utan här har vi medeltidens grymmaste tortyrkunskap som offren torteras med tills döden knackar på. Carol Jordan, kriminalassistent, och Tony Hill, psykolog och expert på gärningsmannaprofiler, har som uppgift att lösa fallen. Vägen till lösningen kantas med mycket blod, mycket mörker men också lite hopp om framtiden.

I ett svep läste jag denna bok och hoppas att kunna läsa fortsättningen då #SjöjungfrunSjöngSinSång är första delen i serien om Carol Jordan och Tony Hill. (Kanske blir det en titt på ”Mord i sinnet” men böcker brukar överlägset vara bättre, eller hur?)

#VassEgg

Sommarläsningen min… Min sommarläsning har varit blodigt, litterärt tack och lov. (Klarade mig undan skärsår för den intresserade…) Det har varit en riktig ”psykologiskt thriller”-läsning där jag njöt av varje ord. Njuta av blod? Nej men ni förstår vad jag menar. Här har vi journalisten Camille Preaker, en söndertrasad själ som mot sin vilja skickas hem för att skriva om två bestialiska mord på två små skolflickor. Ingen lätt uppgift för Camille som har sina egna bekymmer att handskas med. Inte blir det lätt att komma hem till sin mamma där det inte existerar ömsesidiga varma känslor heller. Som alltid finns det ett slut med alla böcker, men fram tills slutet uppenbarar sig fick jag alla ord inpräntade i min egen hud, som Camille. För visst kan Gillian Flynn med sin skrivteknik skala av alla kläder på läsaren och skriva bokstav för bokstav all ord in på skinnet utan minsta felsteg.

Boken är en riktig bladvändare som lämnar ingen oberörd. Läs boken! Min hud är fortfarande rödflammig av alla skrivna ord!

#Alltiddu

”Alltid du” av Pernilla Alm handlar om den första kärleken som alltid lämnar en varig sårskorpa på hjärtat som gärna vill pillas på då och då. Det är få förunnat att efter flera år återigen få träffa den som borde vara den rätte.

Caroline är lyckligt gift, mamma till två döttrar och på väg att hoppa tillbaks till arbetslivet. En dag träffar hon sin gamla ungdomskärlek Adam och vips blir det snurr i tillvaron. Caroline snappar på erbjudandet att få jobba under Adams vingar och gör helt klart för sin man att nya bekantskaper är alltid bra att ha. Med stora kliv stegar Caroline mot ett liv som erbjuder både toppar och dalar medan familjen tar små men täta steg efter henne.

”Alltid du” är en bok som jag skulle vilja ha när jag var yngre, när chicklit och feelgood (är det en feelgood bok tro?) var min största genre som jag plöjde igenom. Ens boksmak ändras med åldern, i alla fall min. Nej, boken passade inte mig, alls. Jag gav bort den till min systeryster som just nu befinner sig mer i det glätta stadiet än mig.

#denlevande

Kommer ni ihåg filmen Matrix? En datorhackare som får lära sig om den verkliga världen vi lever i… Tänk er nu en snarlik koncept där alla vet vilken värld de lever i. Alla är uppkopplade till det sociala nätverket socio där allting sker. Sade jag ”alla”? Självklart finns det rebeller och annat folk som inte får ingå i den sociala nätverksbaserade gemenskap, de andra som lever i utanförskap, i slummen. Enligt ”den levande” är människornas antal exakt tre miljarder, siffran ändras varken uppåt eller nedåt. Alla är inkodade, det finns ingen död, utan en paus, och sen finns det en Zero som precis som namnet anger, en människa utan kod.

”Den levande” av Anna Starobinets är en lysande dystopi om en fallen och hård kontrollerad värld och ett socialt nätverk som människorna är uppkopplade till, hela tiden. The bigbrother is watching you. Boken framställs som en Facebook-dystopi men det tycker inte jag. Jag får mer en Matrix-känsla av boken än Facebook (de gröna koderna som faller i svarta skärmar…) vilket jag älskar. Om boken skulle filmateras, OM den skulle göras det? Ja, då sitter jag bänkad framför bioduken utan tilltugg. Absolut tystnad tack!

%d bloggare gillar detta: